1989 skaffade vi vår första gemensamma hund en strävhårig tax, Prontos Mysak. Vi hade då ingen som helst tanke på jakt. Den som väckte intresset var Eriks pappa Nils som alltid varit en inbiten harjägare och nu var utan hund. Det var Nisse som lärde oss grunderna för harjakt och det gjorde han mer än gärna. Förutom jakt hade Nisse ett stort djur- och naturintresse, han brann även för vår norrländska kultur och historia. Harjakten en tradition värd att förvalta och föra vidare och dessutom med en beagle som jaktkompis, bättre kan det knappast bli.
Vår Mysak hade rikligt med jaktlust och som många andra taxar var han en stor personlighet. Vi har givetvis en hel del roliga minnen efter honom. Mysak hann bli 15 år o. 6 mån.
1994 köpte vi så en beagle, Rytas Sacko. Mysaks hardrev blev nämligen sällan längre än en halvtimme, sen var han nöjd. Om det däremot var älg så gav han sig inte i första taget.
Sacko var efter finska linjer, pappa var SJCH Poju och mamma SJCH Ryta´s Trixi och Sacko blev själv en bra nedärvare. Det finns tre kullar efter honom, från 16 valpar har det blivit 3 JCH.Utmärkande för Sacko var hans ärlighet på sök och drev, ett utmärkt skall och en enorm jaktlust.
2003 parades Sacko med Martin Alden`s SJCH FINJCH Molidens Tonny. Tyvärr blev det bara två valpar varav endast en levde och vi hade turen att få henne. Zelda heter hon men kallades ”Skorpan”. Vi var flitigt i skogen med Skorpan och jagade 2-3 dagar per vecka under jaktsäsong. Hon visade tidigt sina goda jaktegenskaper och så 2007 blev hon JCH. Man kan säga att vi lärde oss mycket om harjakt av Skorpan….
2009 parades Zelda med FINJCH Huuhkajan Kimi Fin 23558/03 och från den kullen behöll vi en tik, Gullan. Gullan meriterades säsongen 2011/2012. Utmärkande för Gullan har varit hennes vida sök ett mycket vackert och hörbart skall och inget skall förrän haren är på benen att hon också har haft en god upptagsförmåga visade hon då hon deltog i ”Jakt för alla” 2014 – det resulterade i ett reportage i Svensk Jakt september 2015 ”Harjakt som dödar myten” – Gullan tog upp tre harar varav två sköts. Det var en nöjd husse som kom hem. När Gullan parades med FI JCH SE JCH Soramaan Eetu behöll vi en tikvalp, Tjorven. Utmärkande för Tjorven är hennes spårnoggrannhet goda skall och jaktlust – hon är en lite mindre tik än mor Gullan och klövren sen tidigt. När det blir hett kan det komma enstaka hetsiga väckskall. Efter Tjorven har vi en hane ”Pelle” och vi tror nog att han är mogen för jaktprov säsongen 2018/2019, jaktlust och bra sök samt ett mycket vackert skall har han visat första hösten i skogen – han har hittills inte drivit klövvilt. 🙂 
Vill du veta mer om resultat från utställning och jaktprov så hittar du det på SKK Hunddata.